patetisq

Poetik

leave a comment »



Dikter. Åh. Dikter är som
objekt. Nånting som har gjorts
hårt, och vilket ljuset sedan kan
falla kring, som över löv i oktober.
Medan ögat suger av den vickande poängen.



Men prosa… Långa texter. Det är som ett evinnerligt brus. Det bara maler och maler och maler och maler, ens ögon blir allt tröttare och rödare, de tunga ordmassorna ligger bara och skräpar i fula högar längs kanten. Grötigt och blött. Sånt man helst av allt vill kratta upp, slänga ner i korgen, bära bort nånstans och elda upp, göra en dikt


utav, en sprakande vacker dikt
som lösgör sig mot
himlen, som svarta sotiga moln.




Written by clindsten

27 oktober, 2010 den 18:28

Publicerat i Kaffesump

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: