patetisq

Skolgården spökar

leave a comment »



Kaninen. Det fick hon
som smeknamn. Det var de blixtrande vita fram-
tänderna som gjorde det. En gång var det någon
som matat henne
med gräs. Gräslighet kan vara
smärtsamt. Jag var rädd för smala rävar men inte
klappade jag henne och hennes tjocka rosa armar.  Inte
ett ord. Rädd för sjukdomar,
rädd att smittas.
Jag inte ens vågade gnaga
på hennes bröst
fast de var nästan störst i klassen. Nåväl. Mitt


dåliga samvete
bränner som ett sår under huden,
mitt dåliga samvete
bränner som ett sår under huden, mitt
dåliga samvete
är en stor orange morot
som jag matar
ert dåliga samvete;
För att bli av med det.



Det hjälper inte. Ute i mörkret
springer en kanin
omkring mellan husen.



Written by clindsten

20 november, 2010 den 14:03

Publicerat i Kaffesump

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: