patetisq

En nyare snö

leave a comment »

 


Ja det är underligt. Man hatar den där råa göteborgs-kylan när den kommer. Man hatar snön som alltid kommer för tidigt. November. Förbannar sig själv för att man av alla ställen valt att bo just här. Och sedan en morgon går man ner till Tempo för att köpa frukost. Det är snorkallt och blåsigt och snö. Och det är som att alla förbannelser blivit för mäktiga, man orkar inte stå emot längre, och man inser att man råkar älska det, ända in i mörkret. Man tänker på alla utlandssvenskar. På det kräksnöiga sättet att malligt bedyra t.ex. New York eller Barcelonas inneboende värme. Hur man själv hållit på att rita in sitt eget fantastiska exil-revir genom att pissa på kall-Sverige. Men plötsligt älskar man det där. Det som fnyses åt. De sotiga bussarna. Adventsljusstakarna. Löpsedlarna. Och så snön då. Det tjocka blöta karaktärsdraget, ur vilken man känner den fränaste musik, konst och poesi strömma. Snön.


Snowracer-snön.
Marschall-snön.
Glögg-snön.


Man sitter vid sitt matbord. Man lyssnar på Nick Cave. Man kan inte komma på en mer kreativ miljö att befinna sig i.



Written by clindsten

25 november, 2010 den 15:53

Publicerat i Kaffesump

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: