Skolgården spökar

Kaninen. Det fick hon
som smeknamn. Det var de blixtrande vita fram-
tänderna som gjorde det. En gång var det någon
som matat henne
med gräs. Gräslighet kan vara
smärtsamt. Jag var rädd för smala rävar men inte
klappade jag henne och hennes tjocka rosa armar.  Inte
ett ord. Rädd för sjukdomar,
rädd att smittas.
Jag inte ens vågade gnaga
på hennes bröst
fast de var nästan störst i klassen. Nåväl. Mitt


dåliga samvete
bränner som ett sår under huden,
mitt dåliga samvete
bränner som ett sår under huden, mitt
dåliga samvete
är en stor orange morot
som jag matar
ert dåliga samvete;
För att bli av med det.



Det hjälper inte. Ute i mörkret
springer en kanin
omkring mellan husen.